
Under lucianatten 1989 dör en ung kvinna i en isvak på Värnen. Hon har festat i ett tält med ett antal vänner och efter en utredning pekas en av dessa ut och döms senare mot sitt nekande för att ha dödat henne. Efter en polisinsats 35 år senare i närheten av platsen där flickan dog så får juristen Mona Schiller upp ögonen för fallet. Hon var själv med den ödesdigra lucianatten och börjar nu tvivla på att det är rätt person som har avtjänat straffet för mord.
Men bygden tvekar inte att polisen tog rätt person där för 35 år sen. Så Monas privata utredning ses inte med blida ögon. Och inte nog med det, desto närmare sanningen hon kommer desto farligare blir det för henne.
Det här är den femte delen i serien om Vargön. Jag måste erkänna att jag inte lyssnat på de fyra första. Men det kan vara intressant att se hur väl det går att ta sig in i en serie. I det här fallet hade jag lite problem då jag tyckte det var väldigt många namn och platser jag inte kände till. Det tog ett tag att komma in i boken tyckte jag.
Annars är det här en klassisk svensk deckare, trots att det inte är en polis i huvudrollen. Vi har en plats, i det här fallet Vargön, och en ett brott i dåtid som kopplas till det som händer i nutid.
Trots att jag lyssnar på boken mitt i sommaren får jag ändå rysningar när vinterlandskapen kring Värnen målas upp i boken. Även den psykologiska spänningen bidrar till mina rysningar.
Det är, precis som de tidigare böckerna i serien, Marie Richardson som läser. Stabilt, som alltid.
I Isnatten ifrågasättas ett 35 år gammalt mord på en ung kvinna. Kamilla Oresvärd bjuder på ett digert persongalleri den femte delen i serien om Vargön. Det blir en trea i betyg från mig.
Uppläsare: Marie Richardson
Betyg:









