Etikett: Lo Kauppi

Sködebarn av Hans Rosenfeldt

Ett nyfött spädbarn hittas dött på en gammal kolerakyrkogård i skogen utanför Haparanda. Den stora frågan är: var är kvinnan som fött barnet?

Efter ett års sjukskrivning efter Thomas död är Hanna Wester tillbaka i tjänst – och kastas direkt in i den makabra utredningen. Samtidigt återvänder yrkesmördaren Katja till Haparanda med ett uppdrag: att hitta två gravida kvinnor som har rymt. Hurvida det har något med den unge KD politiken som sitter i morgonsoffan och berättar att han och hans fru äntligen väntar barn efter flera missfall är oklart. Klart är att kort där efter ringer hans telefon och en kvinna hotar, på bruten engelska, att avslöja vem som verkligen bär deras barn.

Det här är uppföljaren till Vargsommar, som kom som bok 2020 och blev TV-serie 2024. Återigen får vi följa den inåtvända polisen Hanna Wester i ett mörkt och kargt Norrbotten. Hans Rosenfeldt visar åter sin skicklighet i att skapa komplexa karaktärer – precis som med Saga Norén och Sebastian Bergman.

Jag har nyligen lyssnat på Jenny Rognebys De märkta barnen, där stulna barn och surrogatmammor står i centrum. Även om böckerna i övrigt skiljer sig åt finns vissa beröringspunkter när det kommer till vilka som utnyttjar ”systemet”.

Det här är en historia med flera trådar som sig bör knyts ihop på slutet. Trådar som stäcker sig långt från Haparanda. Tråden som nystar sig in i Ryssland för tankarna till Gregg Hurwitz serie om Orphan X och det hemliga agentprogrammet. Att sy ihop en historia med hemliga agentprogram, en kantig polisänka i Haparanda är riktigt snyggt. Hatten av.

Precis som i första boken är det Lo Kauppi som står för inläsningen. Hon är, i mina öron, den okrönta drottningen av norrländska ljudböcker – en krona jag gärna sätter på hennes huvud.

Äntligen kommer Hans Rosenfeldt med uppföljaren till Vargsommar.  Skördebarn börjar med ett dött spädbarn och en försvunnen kvinna. Uppföljaren är nästan lika bra vilket säger en hel del, det blir en fyra.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg

0

Glashus av Niklas Turner Olovzon

Under midsommarhelgen kliver Micke och Josefine in i en hiss i en tom kontorsskrapa i centrala Stockholm. Micke är på ytan den framgångsrika reklamaren medan Josefine är en betydligt mer vindpinad karaktär som flyr från något. Kort efter att hissdörrarna gått igen är det något som går fel och hissen störtar mot källaren. Men innan den hamnar där bromsas fallet upp och blir hängande, med Micke och Josefine fångade i den.

Efter att den första chocken lagt sig försöker Micke kalla på hjälp. Men i den folktomma kontorsbyggnaden finns ingen hjälp att få. Innan mobiltelefonen helt laddat ur så lyckas han få iväg ett kryptiskt sms till mamma Liss-Kulla i Tassby. Ett sms som får henne att sätta sig i bilen och åka från sitt trygga Dalarna ner mot Stockholm. Något som dock de två i hissen inte vet något om.

Timmarna går och Micke och Josefine förblir instängda med sina tankar. Tankar som mer och mer blir till tillbakablickar. Frågor som Är Mickes fasad verkligen så glänsande? Vad är det Josefine flyr ifrån? Hur och när ska dom ta sig ut ur hissen?

Det här är Turner Olovzons tredje bok som har sin utgångspunkt i den lilla fiktiva byn Tassby utanför Leksand. För även om Micke och Josefine sitter instängda i en hiss i Stockholm så far berättelserna ändå iväg upp mot Dalarna. I början är det lite förvirrande med alla hopp i tid och rum men efter hand så faller bitarna på plats och då börjar ”drogen” att få veta hur saker hänger i hop in. Det mesta av boken är tillbakablickar som gör att vi kommer närmare och närmare varför de sitter instängda i hissen.

Som vanlig i Turner Olovzons böcker möts vi av musikreferenser och citat insprängda i texten och jag blir lite extra glad när det i denna boken är mina gamla husgudar Depeche Mode som citeras.

Då det är huvudsakligen två perspektiv vi får följa här, Mickes och Josefines, så faller det sig rätt naturlig att det är två uppläsare. Och inte vilka uppläsare som helst, Magnus Roosmann gör Micke och Lo Kauppi gör Josefine. Personligen gillar jag det här greppet och tycker det görs alldeles för sällan.

Två personer instängda i en hiss är ramen för Niklas Turner Olovzons tredje bok. Glashus hoppar mellan nutid och dåtid, mellan Stockholm och Dalarna. Snyggt och belönas med en fyra.

Uppläsare: Magnus Roosmann och Lo Kauppi

Betyg:

0

Flickebarn nr 291 av Ninni Schulman

Den hyllade deckarförfattaren Ninni Schulman är på botten. En tung skilsmässa gör att hon går till en terapeut som börjar rota i hennes barndom. Det första reaktionen är att det inte har något med hennes dåliga mående nu att göra. Men efter att beställt hem journalerna från sin tid på sjukhus som liten så börjar hon successivt ändra uppfattning.

Ninni är född med en ryggskada som var nära att kosta henne livet. Så uppvuxen präglades av sjukhusvistelser, ensamhet och utanförskap. Så det kanske låg något i terapeutens frågor om barndomen ändå.

Det här är en väldigt utlämnande självbiografi som tar upp ämnen som de flesta människor sopar under mattan eller gömmer längst inne i garderoben. Ämnen som att känna sig annorlunda, missfall och att inte bli älskad för den man är. Så hur tar man upp alla dessa tunga ämnen för att inte boken ska bli svart och blytung? Ninni använder glimten ögat och språket. Inte för att bagatellisera ämnena utan för att hon och vi lyssnare ska orka vidare. För det är stundtals tungt och då hjälper just den glimten i ögat.

Jag tycker det är svårt att betygsätta biografer. Historien är den den är och jag kan inte ha någon åsikt att det vore bättre om det inte var betjänten som var mördaren eller att prinsen skulle få sin prinsessa på slutet. Det som återstår att tycka om är då hur historien berättas. Jag har redan nämnt glimten i ögat och så tycker jag historien knyts ihop på ett fint sätt vilket gör att man lämnar boken med en fin känsla i magen trots det bitvis tunga innehållet. 

Jag kan inte komma på en bättre uppläsare till den här boken än Lo Kauppi. Hon läser den med sådan inlevelse så man ryser ibland. Så bra.

I Flickebarn nr 291 berättar Ninni Schulman naket och utlämnade om sin uppväxt. Allt med glimten i ögat och utan något tycka-synd-om får vi ta del av med och motgångar, med och utan skidor på fötterna. Snyggt, blir en trea i betyg.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

0

Tula hem av Malin Norrback

Elin är sjukskriven efter att förlorat ett barn precis innan förlossningen. Något som tagit hårt på henne och hennes man Dan. Elin bestämmer sig för att ett miljöombyte till parets torp iallafall inte kan skada. Så hon flyttar in på Björktorp, en liten stuga utan varken el eller vatten. Dagarna spenderar hon genom att hugga ved och ta långa promenader. Av en slump hamnar hon hemma hos Eivor, en äldre ensam kvinna i grannskapet. Tycke uppstår och en varm vänskap utvecklas. Mötena sker alltid hemma hos Eivor och när Elin vill bjuda sin nya vän till Björktorp uppstår en konstig stämning. Eivor vägrar och det kommer snart fram att något hemskt har skett på torpet.

En dag kommer någon till Elin torp, något som förändrar allt.

Det är inte så ofta jag funderar över vilken genre en bok tillhör. Men varför den här boken står under Spänningsroman förstår jag inte. Nej det behöver inte vara biljakter eller revolverdueller för att det ska vara en spänningsroman, men lite spänning tycker jag man kan önska. Det här är en bok om en kvinna som inte mår bra efter att ha förlorat ett barn. Jag skulle nog hellre ta bort spänning och bara kalla den roman. 

När man inte riktig vad som är dröm och vad som är verklighet så kan jag konstatera att det här inte var en bok i min smak. Så kan det vara ibland men jag är i slutändan endast en hobbytyckare.

Bokens stora behållning är att det är Lo Kauppi som läser boken. 

Tula hem är Malin Norrback debut om en kvinna i sorg. Hennes liv i torpet grep tyvärr aldrig grep tag i mig. Det blir en tvåa i betyg. 

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg: 

0

Klan av Emmy Walt

Det är sommar och Mila och Marcus tar med barn och svärmor till Gotland. Det har lovat varandra att de inte ska jobba och satsa på familjen efter förra årets terrordåd. Deras ankomst sammanfaller med Almedalsveckan. När kors börjar brinna och främlingsfientliga grupper stör ordningen och demonstrerar så kan Mila inte hålla sig från jobbet som journalist.  Marcus kan inte heller hålla sig från jobbet när han träffar en gammal vän med något tvivelaktiga åsikter. De stegrande oroligheterna gör att semestern inte blir som det var tänkt för familjen.

Det här är en uppföljare jag sett fram emot en längre tid. Så mina förväntningar var skyhöga när jag började lyssna. Det är ingen hemlighet att jag gillade drivet och men framför samhällsengagemanget i Flykt. På den fronten blir jag inte besviken. Den stora skillnaden är att om vi var i stora delar av Europa i första boken så håller vi oss på ett begränsat område i och omkring Visby i den här boken. Det kan finnas både för och nackdelar att tighta till historien geografiskt.

Attentat under Almedalsveckan har vi sett i litteraturen tidigare, jag kommer att tänka på Veronica Palms Med livet som insats och Erik Lewins första bok han skrev under pseudonym. Många människor på en begränsad yta med en mur runt, som gjort för spänning. Sen kan jag förstå att Emmy väljer Visby som skådeplats till denna svåra andra bok då hon själv bor på Gotland.

Tillbaka till där jag började. Förväntningarna var skyhöga från min sida. Merparten av dom infriades vilket jag tycker är kul. Så nu ser jag fram emot del tre om Mila och hennes familj. Jag hoppas den tyste pojken Ahmed får mer plats fram över. Hans tankar och funderingar tycker jag ger en extra krydda till boken.

När det kommer till böcker med stort samhällsengagemang finns det ingen som passar bättre att läsa än just Lo Kauppi. Så då förstår ni hur väl Lo passar för den här boken.

Äntligen kommer Emmy Walt med uppföljaren Flykt. Klan utspelar sig på Gotland men har samman nerv och fokus på samhällets utmaningar som debuten. Snyggt, det blir en brinnande fyra i betyg.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:  

0

Den som vaktar flocken av Johan Rundberg

När en film med Sannas och Martins dotter börjar spridas på skolan vänds deras annars perfekta värld upp och ner. Vänner vänder dom ryggen och affärsrelationer sätt på spel. Frågan är om hoten i filmen är på riktigt eller ej.

Vi får följa en välbärgad familj i Täby utanför Stockholm. Pappa Martin är delägare i en mäklarfirma och mamma Sanna har precis börjat ett nytt jobb på kommunikationsavdelningen på kommunen. Deras ställning i samhället är god med många vänner sedan långt tillbaka. Allt har på ytan varit prefekt. Ja visst har dottern haft sina utmaningar, men det är inget man inte haft kontroll på och det är ju på väg mot det bättre tycker föräldrarna. Tills den dagen då det börjar en ny kille i hennes klass och saker börjar hända.

Det här är en historia där familjen står i centrum och hur andra ser på familjen är av vikt. Författaren har skickligt placerat ut hermeliner bland alla fina katterna. Dels dotterns nya kompis och Martins frånskilde vän från förr med flera. Familjens hemlarm, jaktvapen och baksidesbelysningen som måste kalibreras har också sin plats i historien.

I baksidestexten jämförs boken med böcker av Mattias Edvardsson och Malin Persson Giolito. Det ligger något i det, inte bara för att det handlar om familjen som Edvardsson brukar skriva om eller hot i skolmiljö som Persson Giolito skrivit om, utan främst för att boken är förbaskat välskriven. Ett slitet uttryck men här har det sin plats då man hela tiden drivs framåt i historien. Jag är imponerad och det här är en bok helt i min smak.

Från början av boken så får vi genom insprängda polisförhör och obduktionsprotokoll veta att något hemskt har hänt. Något som ger både en känsla av verklighet och en känsla av att man som lyssnare vet mer än vad som är sagt.

Det är Lo Kauppi som läser den här boken. Något hon gör förbaskat bra. Ett klockrent exempel på där uppläsaren höjer en redan bra historia till ännu högre höjder. Speciellt bra blir det när vi får följa med till Sannas rötter i Norrland. Rötter som inte är helt obetydliga för historien.

Den som vaknar flocken är en spänningsroman där social status och familjen är en viktiga faktor. Johan Rundberg lyfter på locket till överklassen och bjuder på spänning i den över klassen. Det blir en stark fyra i betyg.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

1

De 20 bästa ljudboksuppläsarna, enligt mig

När jag nu lyssnat på 1600 böcker så kan det vara läge för en summering. Så varför inte en topplista med de bästa ljudboksuppläsarna, enligt min lista. När jag går igenom min lista kan jag konstatera att jag har lyssnat på nästan 700 olika författare och strax över 350 olika inläsare.

Så om man tittar på vilka uppläsare som har fått högst betyg genom åren så har jag sammanställt en lista nedan. Kriteriet för att få vara med på listan är att jag har lyssnat på minst tre böcker av uppläsaren.

Att hitta Jonas Malmsjö överst på en lista när det handlar om uppläsare i Sverige är kanske inte någon superskräll. Men att ha ett snittbetyg på 4,29 på 75 böcker är mer imponerande. Jämför man det med Viktor Åkerblom så har jag ”bara” lyssnat på fyra böcker med honom. Fyra bra böcker ska säga där en av dom är Shuggie Bain. Sen finns det uppläsare på listan som i princip bara läst in en viss serie, som Niklas Falk som läst in böckerna om Sebastian Bergman som jag gillar.

Uppläsarna med högst medelbetyg

1. Jonas Malmsjö – 4,29(75)
2. Viktor Åkerblom – 4,25(4)
3. Thomas Hanzon – 4,18(11)
4. Niklas Falk – 4,11(9)
4. Peder Falk – 4,11(9)
6. Peter Andersson – 4,09(21)
7. Stefan Sauk – 4,08(68)
8. Björn Bengtsson – 4(12)
8. Björn Granath – 4(6)
8. Niklas Engdahl – 4(4)
8. Alexandra Rapaport – 4(3)
8. Anton Berg – 4(3)
8. Jacob Nordenson – 4(3)
8. Katharina Cohen – 4(3)
8. Maria Samuelsson – 4(3)
8. Ola Rapace – 4(3)
8. Shanti Roney – 4(3)
8. Torbjörn Flygt – 4(3)
19. Lo Kauppi – 3,9(20)
20. Christian Fex – 3,88(9)

Jag väljer sällan böcker efter uppläsaren, men jag tror att listan nedan speglar mina favoriter bättre. I den hittar vi giganter som Magnus Roosmann, Reine Brynolfsson, Katarina Ewerlöf och inte minst nestorn och i mina öron Mr Ljudbok Torsten Wahlund.

Uppläsarna som jag lyssnat mest på

1. Magnus Roosmann – 96(3,76)
2. Reine Brynolfsson – 92(3,79)
3. Katarina Ewerlöf – 81(3,58)
4. Torsten Wahlund – 78(3,15)
5. Jonas Malmsjö – 76(4,29)
6. Stefan Sauk – 68(4,09)
7. Tomas Bolme – 61(3,85)
8. Gunilla Leining – 45(3,64)
9. Fredde Granberg – 33(3,42)
10. Mirja Turestedt – 29(3,72)
11. Mattias Linderoth – 23(3,83)
11. Anna Maria Käll – 23(3,09)
13. Peter Andersson – 21(4,10)
14. Lo Kauppi – 20(3,9)
15. Håkan Nesser – 19(3,42)
16. Per Juhlin – 18(3,56)
17. Martin Wallström – 17(3,53)
17. Marie Richardson – 17(3,29)
19. Mats Eklund – 15(3,27)
19. Niklas Engdahl – 15(3,27)

Precis som när jag listade ljudboksförfattare så innehåller listorna få kvinnor. Det är inget medvetet val från min sida. Jag lyssnar på de böcker jag tycker verkar intressant och det är förlagen och författarna som väljer uppläsare. Sen är min erfarenhet att könet på uppläsaren ofta följer med könet på huvudpersonen i boken. Så med det kan vi konsarera att de spänningsromaner, för det är merpareten av det jag lyssnat på genom åren har övervägande manliga huvudpersoner. Vilket inte är så konstig. Skulle det finnas någon där ute med en liknande lista som lyssnat på Feelgoodböcker är jag övertygad att könsfördelningen skulle vara den omvända.

Klicka på länkarna på uppläsarna för att läsa recensioner jag skrivit om böcker de läst in.

1

Cecilia Sahlström – Barnsoldaten

När polisen i Malmö gör en razzia mot en grupp människohandlare så lyckas man frita ett antal kvinnor. Bland kvinorna i det nedgångna huset återfinns också ett barn, en 15 årig flicka från Nigeria.

Ärendet hamner på Rakel Vrede och Niklas Rödings bord. Det viktigaste blir att hjälpa den aggresiva och utåtaggerande flickan. Detta kräver att Rakel behöver sammarbeta, ned med Nikas och människohandelsgruppen. Inte hennes bästa gren men flickans öde är viktigare än Rakels tillkortakommande.

Ju mer de gräver i fallet dest större och fulare fiskar dyker upp. De som griptes vid en första razzian är bara toppen på det här gigantiska isberg. Vrede och Röding kämpar med att försöka ta reda på hur och varför flickan kom till Malmö, något som inte visar sig så lätt.

När flickan plötsligt försvinner ställs allt på sin spets.

Vi fick lära känna den innåtvända Rakel med klara autistiska drag i Irrvägar. Det är så skönt med en så klar och tydlig personlighet. De hon gör och tänker är väldigt förutsägbart. Därför blir det extra intressat när hennes värld ruskas om på det personliga planet. Jag vill inte spoila något men hon hon kommer att göra hoppsasteg i bokens sista kapitel.

Bokens team är människohandel, ett av de mest avskyvärda brottet vi har här i världen. Det för att det förstör människor i alla ändar. Men som jag sagt så många gånger, ett viktigt och starkt ämne räcker inte. Det gäller att ta sig an det göra något med det och det gör Cecilia. Jag måste erkänna att mina kunskaper om människohandel och Västafrika inte är på högskolenivå, men det spelar ingen roll för det är värmen och medmänskligheten som människorna i boken beskrivs som är det viktigaste.

Ja, att sen är boken är spännande är naturligtvis viktigt, men känns nästan som underordnat i det här fallet.

Lo Kauppi har gestaltat många starka karaktärer och passar perfekt för Rakel. Också spännande hur hon tar sig an Rakels bror Jakob med datorrösten.

Barnsoldaten är den andra boken om den lite kantiga polisen Rakel Verde. Jag älskar hur Cecilia Sahlström vågar att blanda viktiga ämnen med med starka karaktärer. Det blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

0

Johanna Sernelin – Tills jag skiljer oss åt

Hon jobbar som städerska hos det rika paret. Men allt efter tiden går så blir hon indragen i ett triangeldrama som slutar med ond bråd död.

När kvinnan senare befinner sig i häktet och blir förhörd av polisen minns hon ingenting. Sakta sakta återkommer dock minnet, desto längre förhören pågår. Det är svårt att beskriva handlingen mer än så här för att inte spoila något.

Det här är en psykologisk thriller där perspektivet växlar mellan nu och då. Det intressanta med den här boken är att får följa huvudpersonens inre tankar och våndor. Det visar hur tunn linjen mellan förnuft och ren galenskap är.

Just denna skörhet passar Lo Kauppis uppläsning riktigt bra. Något som krävs för att ge den här boken rättvisa. Annars tycker jag att det är lite svårt att hänga med i bokens alla tidshopp och vändningar.

Tills jag skiljer oss åt är en psykologisk thriller där vi får historien upprullad bit för bit. Johanna Sernelin visar hur tunn linjen mellan förnuft och galen verkligen är, det blir en trea från mig det.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

0

Emmy Walt – Flykt

Frilansjournalisten Mila Savic är i Frankrike för att göra ett reportage om hur det är att vara flykting i dagens Europa. Efter besöket flyktinglägret utanför Bordeaux besöker hon bara en restaurang innan hon ska åka hem igen då det exploderar utanför. Men det är inte bara i Bordeaux det smäller. I Paris, London, Gävle och Stockholm också. Just på den gallerian i Stockholm befinner sig Milas dotter som skadas svårt. På grund av dom samordnade terrorattackerna stänger många länder sina gränser vilket gör att en allt mer desperat Mila inte kommer hem till sin dotter.

Wow vilken actionfylld start på en bok och så fortsätter hela boken. Samtidigt är det inte farten och det spektakulära som är det man tar med sig. Det är det mänskliga. Vi lever i en tid med ett krig i Europa, precis som vi gjorde på 90-talet när Mila och hennes familj flydde till Sverige. Emmy sätter flera gånger fingret på hur illa vi behandlar varandra idag, inte för hur vi är utanför hur vi ser ut. Vilket är rasism. Något som gör mig både ledsen och bedrövad. Utan att avslöja något om handlingen kan man även se kopplingar till påskupploppen 2022.

Det här är årets bästa bok hittills. Att kunna kombinera fart och spänning med ett viktigt budskap är snyggt. Emmy lyckas bevara spänningen genom hela boken. Det finns ett sliding doors-ögonblick i slutet som verkligen sätter fingret på hur tunn linjen är, speciellt för människor på flykt. Med en mamma som flytt till Sverige och upplevt ett liknande sliding doors-ögonblick så vet jag.

Ännu en fantastisk insats av Lo Kauppi som seglar upp som en av Sveriges absolut bästa uppläsare, om du frågar mig .

Jag säger bara wow. Emmy Walts Flykt är lika spännande som viktig. Hon blandar polarisering, driv, värme, förtvivlan på ett sätt som gör att jag måste plocka fram det högsta betyget på skalan. Det här är en klockren femma.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

7

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑