Det har gått två år sen vi senast mötte Joona Linna och Saga Bauer. Nu är det åter dags för dem att ge sig ut på seriemördarjakt. När det kommer till spänningsromaner av den här sorten är det lätt att författaren gasar på lite för mycket. Att pusslet blir för oroligt och morden blir för spektakulära. När det sker tappar i alla fall jag intresset. När det gäller Kepler så gäller visst inte den regeln. För ja pusslet och ledtrådarna är otroliga och morden minst sagt spektakulära. Lägg sen till att den här mördarjakten sker i realtid. Och jag är helt fängslad.Lite intressant är att det finns flera detaljer där den här boken liknar Anders De La Mottes Bortbytaren.I den förra boken Spegelmannen så gjorde förlaget ett experiment genom att låta både Gunilla Leining och Jonas Malmsjö läsa in boken. Nu har man återgått till att låta Jonas Malmsjö läsa boken. Något han gör med fröjd.
Lars Kepler bjuder på seriemördarjakt i realtid och det i ett högt tempo. Boken Spindeln är spännande som attans och väl värd sin femma i betyg.Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Vi har inte så många megastjärnor på den svenska bokhimlen, dom som får oss läsare/lyssnare att gemensamt stanna till. Men paret Lars Kepler får vi nog räkna dit. Det går också se på med vilken marknadsapparat bokförlaget marknadsför boken. Något jag, till skillnad mot andra i kulturvärden, tycker är både roligt och positivt. Det nya greppet med att låta två populära inläsare båda läsa in boken är ju genialt. Precis som när en stor musikartister eller en storfilm släpps så finns det recensenter som i förväg bestämt sig för att antingen hylla eller såga, och det går ibland prestige i det ena eller det andra. Själv sällar jag mig till hobbyrecensenterna och låter andra ta hand om prestigen.
Jag har som många andra haft Spegelmannen liggande i bokhyllan ett längre tag och kastade mig över den när den kom. Jag tycker Joona Linna fyller alla dom kriterierna för en litterär deckarhjälte. Han är smart men ändå sårbar och han står på sig men är ändå ödmjuk. Det är saker som gör att man tycker om honom och att han känns trovärdig. Just trovärdighet är ofta något som kan få mig att tvivla på en historia. När jag som lyssnare inte tror på historien så tappar jag snabbt intresse för den. Det kan handla om både detaljer och om en helhetsbedömning. Det finns mycket i den här historien som inte är trovärdigt. För mig känns det otroligt att den här historien skulle kunna utspela sig i det svenska samhället. Men på grund av att historien är så väl berättad och spännande så sväljer jag det, med hull och hår. För det här är en spännande bok, från början till slut.
När jag tittar tillbaka så har serien om Joona Linna genomgående fått fyror och femmor i betyg och det här blir inget undantag. Att slå den första Hypnotisören är inte lätt då det var något nytt när den kom, men jag tycker det här är en av de bättre böckerna i serien. Om det beror på att hypnotisören Erik Maria Bark får större plats vet jag inte, jag tror att det är spänningen och historien som gör det.
Paret Lars Keplers sårbara superhjälte Joona Linna är tillbaka och det med besked. Spegelmannen har varit uppskriven och jag tycker att den uppfyller alla mina förväntningar. Spänningen och historien ger den en klar femma i min bok.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Joona Linna är ute ur fängelset men har inte fått börja som riktig polis än. Men efter fynd vid ett mord i Oslo och ett till i Rostock blir han inkallad. Fynden och morden får honom att börja tvivla på om hans ständiga kombattant, seriemördaren Jurek Valter verkligen är död. Jag är ju svag för riktigt smarta och duktiga poliser, som Bosch, Hole och Joona Linna. Men för att dessa poliser ska få visa sig på styva linan måste dom ju ha en värdig motståndare. Lite som Agent Cooper har din Hannibal Lecter i När lamen tystnar. En liknelse som jag tänkt på flera gånger under serien om Joona Linna. Det gäller även liknelsen till Nessbøs böcker om Hole. Det finns en råhet i hur man beskriver mord och andra hemska handlingar som man känner igen från Harry Holes värld. Paret Kepler i kombination med uppläsare Malmsjö har en fantastisk förmåga att göra alla situationer blir spännande och skrämmande. De håller pulsen uppe från start till mål. Så nästan 18 timmar gör att man nästan får träningsvärk. Men samtidigt får man en känsla att dom vill trycka in så mycket i historien så att det nästan ”rinner över”, det blir lite för mycket av det goda. Jag tror att historien skulle må bra med lite lugnare partier också. Som vanligt en bra uppläsning av Jonas Malmsjö.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

En ung man hittas gående på en hög järnvägsbro en kall vinternatt i Stockholm. Han har legionärssjukan och är svårt nerkyld. På Södersjukhuset visar det sig att han är dödförklarad sedan sju år. Mannen var ett av seriemördaren Jurek Walters sista offer innan han greps av Joona Linna. Jurek Walter dömdes till rättspsykiatrisk vård och total isolering. Var har den unge mannen befunnit sig hela tiden? Hans oväntade vittnesmål gör att det gamla fallet måste tas upp igen. Det är bråttom. Någon måste ta sig in och vinna seriemördarens förtroende.

Min kommentar: Det här är kanske inte den bästa Joona Linna boken men det säger inte så mycket. Paret Ahndoril håller en mycket högnivå vad det gäller spänning. Det är intressant hur man kan hålla ihop och koppla tillbaka till händelser i tidigare böcker. Det som gör att det kanske inte är någon av det bästa är att den stundvis känns lite overklig i vissa händelser.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

I hela världen tar polisen hjälp av andliga medier vid svåra utredningar. De gör det regelbundet trots att det inte finns något enda dokumenterat fall där ett medium bidragit till en lösning. Flora Hansen kallar sig för spiritistiskt medium och har i många år försörjt sig på att låtsas att hon kan tala med de döda. En kväll i augusti läser hon på löpsedlarna om ett fruktansvärt mord som skett på en sluten anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende. Flora Hansen bestämmer sig för att ringa polisen och hävda att hon har kommit i kontakt med den dödas ande. Den tekniska undersökningen pekar entydigt på att mördaren är en av de intagna, en snäll och tystlåten flicka som rymde från anstalten samma natt som mordet skedde. När Joona Linna börjar undersöka hennes förflutna visar det sig att hon inte alltid varit så snäll. Joona har redan stannat längre på denna brottsplats än vad någon annan kommissarie skulle göra. Ändå är han inte färdig, han tänker att han måste se ytterligare någonting för att bli utsläppt från detta fruktansvärda rum, han måste hitta en detalj som kan leda vidare, som kan föra tråden som en nål. Han ser på flickan i sängen. En svag värme utstrålar fortfarande från den nakna huden. Hennes händer ligger över ansiktet, som om hon lekte kurragömma. Han lutar sig försiktigt över henne och upptäcker att någonting har fastnat under hennes vänstra pekfingernagel. Det ser ut som ett djuprött sandkorn, en flisa av en rubin. Han blinkar och försöker skärpa blicken. Det är svårt att koncentrera sig på detta lilla röda korn i ett rum nerstänkt av blod, men han ger sig inte, han lutar sig bara närmare, känner den söta doften från henne och förstår plötsligt vad det är han ser under nageln. Jakten på förövaren tar gång på gång våldsamma och oväntade vändingar. Varje svar tycks bara leda till nya gåtor, och det som nyss var enkelt är plötsligt labyrintiskt. Men trots att utredningen hamnar i en återvändsgränd ignorerar polisen Flora Hansens telefonsamtal. Först begär hon pengar för sina upplysningar, men sedan ber hon dem bara att lyssna, allt mer desperat.

Min kommentar: Som med allt går det trender i vem som är den uppläsare som får läsa in de ”hetaste” böckerna. För några år sedan var det Torsten Wahlund som vad nr 1, därefter kom Katarina Ewerlöf. Nu skulle jag sätta den kronan på Jonas Malmsjös huvud. När jag tittar igenom min lista över böcker jag lyssnat på de senaste åren hittar jag hans namn bakom författare som Jens Lapidus, Dan Brown och nu senast Zlatans bok. Så att inläsningen är förstklassig kan jag börja att slå fast. Vad det gäller handlingen och språket i boken tycker jag även den håller samma klass. Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk när jag läste att det skulle vara ett spiritistiskt medium med i handlingen. Jag är inte mycket för det. Men utan att avslöja något om handlingen kom de runt det på ett snyggt sätt.  Sist måste jag kommentera slutet, även det utan att avslöja det. Det är samma känsla som efter man såg actionfilmen Speed för många år sedan. När man trodde att det var slut och man kunde luta sig tillbaka och pusta ut tar historien ny fart. Mycket snyggt.

Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg: