David Baldacci – Processen

När en svart man blir anklagad för dubbelmord i den amerikanska södern 1968 så ser oddsen att gå fri inte så goda ut. Är sedan det mördade paret rika och väl ansedda i samhället så börjar chansen närma sig noll. Oavsett om mannen är oskyldig. Det är den mannen, Jerome Washington, den vite advokaten Jack Lee tar sig an.

Med tanke på strömningarna i samhället så är det ett självmordsuppdrag för Jack, men det är inte hans liv som ligger i potten utan Jeromes. Det efter att delstaten tagit tillbaks möjligheten att dömma mördare till döden.

Innan rättegången startar får den sargade försvarssidan oväntad hjälp av den svarta advokaten Desiree DeBose kommer och erbjuder sina tjänster. DeBose har erfarenheter av rättegångar där hudfärg varit av betydelse tidigare. Till en början lite motvilligt, men efter hand mer energiskt börjar försvarsparet Jack och Desiree ta sig an fallet.

Det här är ett rättegångsdrama som med alla sina lager får mig att sitta som på nålar. Den här typen av rättegångsböcker förknippar vi kanske mest med John Grisham men här visar även en av de andra giganterna att han också behärskar genren. Efter att läst på lite så visar det sig att Baldacci är jurist och från södern samt skriver fantastisk så jag borde inte vara förvånad.

Förutom att det handlar om en rättegång så är det en historisk berättelse om rasismen i den amerikanska södern. En rasism som tyvärr finns kvar och under Trump även fått en ny legitimitet. Det finns en scen i den här boken när 4-5 män tränger sig in på Jacks kontor för att få honom att avsäga sig fallet. För enligt dom så borde ju inte en svart man få någon juridisk hjälp och definitivt inte från en vit man. Då tar Jack upp sin pistol och skjuter av över delen av den ena mannens öra. Nu är förvisso den här boken skriven långt innan attentatet på Trump, men säg inte att det inte finns kopplingar till dagens USA.

Som vanligt är det samhällsfrågorna som engagerar mig mer är själva rättegången, men så som den beskrivs blir den drivet i historien.

Tillsammans med Dennis Lehane och Michael Connelly är Baldacci en av de amerikanska spänningsförfattare jag uppskattar mest. Därför är det spännande när han kliver ur sin agent-med-koppling-till-makten roll och tar sig an en historisk skildring av samhället. Och som han gör det.

Som oftast är det Reine Brynolfsson som läser Baldaccis böcker och som vanligt håller uppläsningen samma höga kvalitet som innehållet.

David Baldacci visar upp den råa rasismen i slutet på 60-talets i amerikanska södern. Tyvärr är nog de historiska beskrivningarna i Processen aktuella även idag. Så välskrivet och gripande att jag tar till lagens högsta betyg, en femma.

Uppläsare: Reine Brynolfsson 

Betyg:

De 20 bästa ljudboksförfattarna, enligt mig

Nu när jag lyssnat på mer än 1600 böcker så kan det vara läge för en summering. Så varför inte en topplista med de bästa ljudboksförfattarna, enligt min lista. När jag går igenom min lista kan jag konstatera att jag har lyssnat på nästan 700 olika författare och strax över 350 olika inläsare.

Så om man tittar på vilka författare som har fått högst betyg genom åren så har jag sammanställt en lista nedan. Kriteriet för att få vara med på listan är att jag har lyssnat på minst tre böcker av författaren. Ibland skriver jag författare tillsammans och då har jag försökt fått med det som en fotnot. Det är två författare som sticker ut, Mattias Edvardsson och Stieg Larsson. Båda har fått femmor för alla böcker jag lyssnat på och har således medelbetyget 5,0 vilket är helt fantastiskt.

Författarna med högst medelbetyg

  1. Mattias Edvardsson – 5,00 (4)
  2. Stieg Larsson – 5,00 (3)
  3. Anders Roslund(Börje Hellström) – 4,67 (12)
  4. Pascal Engman(Johannes Selåker) – 4,63 (8)
  5. Sammy Jeridi – 4,60 (5)
  6. Jeffrey Archer – 4,60 (5)
  7. Dan Brown – 4,57 (7)
  8. Lars Kepler – 4,50 (10)
  9. Erik Lewin – 4,50 (4)
  10. Lena Ebervall, Per E Samulson – 4,43 (7)
  11. Camilla Läckberg – 4,38(8)
  12. Jussi Adler-Olsen – 4,33(6)
  13. Fredrik Backman – 4,33(3)
  14. Peter Nyström, Peter Mohlin – 4,33(3)
  15. Markus Lutteman – 4,29(7)
  16. Kristina Ohlsson – 4,25(12)
  17.  Cilla och Rolf Börjlind – 4,25(8)
  18. Caroline Grimwalker – 4,25(4)
  19. Don Winslow – 4,2(5)
  20.  Peter James – 4,2(5)

Antalet lyssnade böcker inom parantes.

Sneglar man utanför topp 20 listan så hittar man fantastiska författare som Leffe Grimwalker, Jørn Lier Horst, Pernilla Ericson och Cecilia Sahlström. Alla med ett medelbetyg på 4 eller mer.

Det kan också vara intressant att titta på vilka författare jag lyssnat mest på under åren. Den listan toppas av två amerikaner.

  1. Michael Connelly – 36 (3,86)
  2. David Baldacci – 33 (3,82)
  3. Jan Guillou – 30 (3,87)
  4. Dag Öhrlund – 26 (4,04)
  5. Håkan Nesser – 26 (3,50)
  6. Arne Dahl – 18 (3,94)
  7. Dan Buthler – 17 (4,35)
  8. Jo Nesbø – 17 (3,88)
  9. Peter Robinson – 17 (3,71)
  10. Mons Kallentoft – 17 (3,59)
  11. Lee Child – 16 (3,69)
  12. Jørn Lier Horst – 14 (4,00)
  13. Anne Holt – 14 (3,79)
  14. Anders Jallai – 13 (3,92)
  15. Liza Marklund – 13 (3,46)
  16. Anders Roslund – 12 (4,67)
  17. Kristina Ohlsson – 12 (4,25)
  18. Leif GW Persson – 12 (4,00)
  19. Harlan Coben – 12 (3,58)
  20. Kjell Eriksson – 11 (3,09)

Medelbetyget inom parentes.

Jag kan konstatera att båda listorna domineras av manliga författare. Det är inget medvetet val från min sida men historiskt har det varit så att det är fler män som skrivit lite hårdare spänningsromaner som är det jag lyssnar mest på. Något som håller på att ändras men då listan sträcker sig över nästan 25 år så hjälper det inte. Skulle jag lyssnat på Feelgood så skulle troligtvis fördelningen varit den omvända.

Det är naturligtvis svårt att göra en topplista som sträcker sig över nästa 25 år. Visst finns det böcker som jag skulle vilja omvärdera betyget på i efterhand för att boken har åldrats bättre eller sämre. Men samtidig så är det nog ändå mest rättvist att sätta betyget direkt efter man är klar med boken.

Jag är säker på att ni inte håller med mig om allt på listan, men det är ju det som är det fina med litteratur, det är okej att tycka olika.

David Baldacci Mörkläggningen

Amos Decker blir kallad till North Dakota efter att en kvinna hittads mördad. Det blir en jakt på hemligheter runt olja och försvarshemligheter. Det här är en bok med väldigt mycket namn. Jag vet inte om jag lyssnat lite okoncentrerat men när det var några timmar kvar av boken dök det upp personer som jag knappt kunde placera i historien. David Baldacci har en 6-7 olika serier med olika huvudkaraktärer. I den här gör han det som blir mer och mer populärt, att låta karaktärer från olika serier mötas. Den här gången träffar Amos Decker Will Robie. Den typen av litterära grepp brukar få det att gnistra till lite men tycker inte det gör det den här gången. Jag har alltid varit fascinerad över Deckers superkrafter i form av att se färger kring döda och det perfekta minnet, när det nu börjar avta något börjar intresset för karaktären minska. Men kanske är bättre i nästa bok.
Jag ser alltid fram emot nya böcker av David Baldacci men Mörkläggningen gjorde mig lite besviken. Välskriven, spännande men lite rörig, det blir en trea. Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

David Baldacci – Minuten före midnatt

FBI-agent Atlee Pine tar sig efter 30 år tillbaka till sin hemstad gör att lösa hemligheten med hennes kidnappade tvillingsyster.
Det här är en direkt fortsättning på Lång väg mot rättvisa där kidnappningen av systern Mercy står i centrum.
Väl hemma i Andersonville snubblar agent Pine över en seriemördare som hon på sin ledighet hjälper till att jaga. FBI agenter som jagar seriemördare är en riktig klassiker när det gäller spänningsromaner. Ofta är det mördarens motiv som står i centrum. Jag tror att antingen är mördaren riktigt sjuk eller så har hen en riktigt stark drivkraft. I det här fallet tycker jag inte Baldacci lyckas göra det riktigt trovärdigt. En stabil inläsning av den alltid lika bra Reine Brynolfsson.
Jag tycker David Baldacci missar lite i trovärdigheten i spänningsroman Minuten före midnatt. Så min favoritförfattare får bara en trea den här gången.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

David Baldacci – Skulden

Krigsveteranen Archer kommer till den lilla staden Poca City. Efter att han kom hem från andra världskriget har hunnit suttit oskyldig dömd i fängelse. Så eftersom han är villkorligt frivillig får han inte bli inblandad i något. Men när han antar ett jobb att driva in en skuld åt en lokal affärsman så blir han anklagad för ett mord. Inte bra, och han måste hjälpa polisen att hitta mördarn. Upplägget känns som en Jack Reacher deckare, men på 40-talet.
David Baldacci är en av mina favorit författare. Jag gillar att han kan börja på nya serier vilket görs hans författarskap dynamiskt. Trots det sticker den här boken ut lite extra då den inte utspelar sig i nutid och inte handlare om agenter. Jag gillar när man utmanar men jag tycker den här boken är svår att komma in i. Den hugger inte tag i mig som hans böcker brukar göra.
David Baldacci har flyttat handlingen i sin nya bok Skulden till slutet på 40-talet. Trots att jag gillar hans böcker kommer jag inte riktigt in i den här, så det blir bara en trea i betyg.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

David Baldacci – Frälsaren i Burlington

I den femte boken om Amos Decker så är han tillbaka i sin hemstad där han jobbade som polis och där hans familj blev mördad. När han besöker deras grav kommer en man fram till honom. Det visar dig vara en av de första männen han satt bakom galler för mord. Han har avtjänat sitt straff men påstår sig vara oskyldigt dömd. När han dagen efter blir mördad bli det början på en ny och komplicerad utredning. En bit in i boken dyker en karaktär från andra boken upp, Melvin Mars. Även han har suttit i fängelse oskyldigt dömd. Det här är en thriller med många kast, komplicerade kopplingar med förgreningar långt utanför lilla Burlington. Jag är ju svag för riktigt intelligenta hjältar och Decker med sin dubbla hjärnskada som gör att han både har fotografiskt minne, möjligheten att uppfatta sinnesstämningar i färger och en fantastisk slutledningsförmåga gör ju att han passar som ”handen i handsken” för min hjälte. Att han sen är lite kantig som person gör honom bara med mänsklig. David Baldacci är en väldigt produktiv författare som enligt mig sprutar ur sig högklassiga spänningsromaner på löpande band. Den här är inte en av de bästa men håller ändå toppklass.

I Frälsaren i Burlington får Amos Decker lösa ett av sina första fall igen. Det blir en fyra för att David Baldaccis knivskarp hjälte gör boken så spännande.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

David Baldacci – Dödsdömd: Melvin Mars

Amos Decker är en rätt så ovanlig hjälte. Som stor, tjock fd fotbollsspelare och med perfekt minne passar han inte in i mallen för deckarhjältar. Men det är nog just det som gör honom så intressant. I den här boken tar han sig an en Marvin Mars, en dödsdömd före detta fotbollsspelare som räddas från att bli avrättad i sista stund. Amos är på väg att börja jobba för FBI när han snubblar över det här fallet och övertalar sina nya kollegor att ta sig an fallet. Jag gillar Amos som hjälte och historien. Baldacci brukar berätta sina historier i och omkring Washington. Men i den här boken får en inblick i orättvisor och rasism i södra USA. Det är både fascinerande och skrämmande.

Min deckarhusgud Baldacci får en fyra för sin spännande historia om Marvin Mars med den fantastiska Amos Decker.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

David Baldacci – Lång väg till rättvisa

David Baldacci är en av de författare jag lyssnat mest på och det finns ju en anledning till det. Han är en mästare på att skriva spänningsromaner med koppling till amerikansk politik. En anledning till att Baldacci håller kan vara att han inte sliter ut sina karaktärer. Nu börjar han åter igen på en ny serie. Den här gången med den kvinnliga FBI agenten Atlee Pine. Som fd tyngdlyftare på nästan OS nivå har hon fysiken och i boken visar hon också upp att hon har intellektet. Men minst lika intressant är hennes assistent på lokalkontoret i Arizona, sexbarns mamman Carol. Så dessa två kvinnor tar sig an utmaningar som räddar världen. I bakgrunden finns hela tiden Atlees försvunna tvillingsyster Mercy. Bokens engelska titel Long road to Mercy speglar det lite bättre än den lite konstiga svenska titeln Lång väg till rättvisa. En spännande bok med driv som Reine Brynolfsson berättar för oss gör att Baldaccis nya får en stark fyra.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

David Baldacci – Ingenmansland

När John Puller var liten försvann hans mamma spårlöst och nu 30 år senare anklagas hans demenssjuke far, den aktade tre stjärniga generalen, för att vara inblandad i försvinnandet. Samtidigt släpps en mördare ur fängelset. Dom här två historierna löper parallellt genom boken. Sin vana trogen tar Puller hjälp av sin sidekick Veronica Knox i sin jakt på sanningen om sin mor och viljan att rentvå sin far.

Om jag räknat rätt är det här de 28:e boken jag lyssnar på av Baldacci. När t.ex. Lee Child har en och samma huvudperson/serie så använder sig Baldacci av ett antal olika, samtidigt. Något som både har sina för och nackdelar. Just serien om John Puller är nog den som ligger närmast Lee Childs Jack Reacher då båda är, eller har varit, militärpoliser. Jag tycker Puller serien har lite värme i sig i all spänning och våld. Det är Knox och hans relation till sin far som bidrar till det. Just den här boken kanske inte är Baldaccis bästa men han håller en så pass hög nivå när det gäller deckare och spänningsromaner så man blir sällan besviken.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

David Baldacci – Morden i Baronville

David Baldacci brukar oftast förlägga sina böcker i Washington. I den här boken har dock Amos Decker fått packat väskan och lämna storstaden. Av en slump blir han och kompanjonen Alex Jamison indragna i en serie mord i den nedgångna småstaden Baronville. Jag är lite svag för den storväxte Amos och tror det är blandningen mellan ödmjukhet, tuffhet och intelligens som gör det. Vad det gäller intelligensen är hans tidigare hjärnskada som givit honom fotografiska minne. Just detta får sig dock sig en ”smäll” under den här historien. Jag har de senaste månaderna spanar in en trend bland de stora amerikanska deckarförfattarna. Först ut var Lee Child i Midnattslinjen, sen Michael Connelly i Två sortes sanning och nu är det Baldaccis tur att ta upp problemet med opioider och smärtstillande mediciner. Jag tror vi har svårt att förstå vilket utbrett problem det är i det amerikanska samhället.

Det här är inte den bästa boken i serien om Amos Decker. En anledning till det är att jag tycker det blandas ner lite väl många kockar i soppan när det är dags för upplösning.

Sist måste jag sätta en fjäder i hatten på Reine Brynolfsson för hans fenomenala uppläsning.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑